Vin

Djurälskare som aldrig levt utan djur i hela mitt liv. Har aldrig levt utan hund, men har haft kanin, marsvin och hamster som barn. Hästar har också funnits i mitt liv hela perioden jag bodde i småland 11-30 år. Numera bor jag i en tvårummare och det får bli lite färre och mindre djur. Jag har en underbar Papillon på 11 år och tanken på att inte kunna skaffa en valp till är skrämmande. Det är hopplöst nu när både jag och min sambo jobbar heltid. Han börjar tidigt, slutar tidigt och jag kan göra motsatsen (tack och lov för flextid!). Lilla Ayla klarar sig de timmar hon trots allt måste vara ensam hemma, men en valp gör det såklart inte. Dagis är sjukt dyrt och långa köer till. Jag är också lite skeptisk mot att lämna en papillon-valp till ett dagis med kanske upp till 40 hundar! Jag vet hur det låter, min mamma har hundpensionat och vissa hundar blir väldigt stressade.

Nåja, mitt senaste "smådjur" var Ninja. En underbart söt stålgrå "Löwchen" som jag faktiskt köpte i en zoo-affär. Jag föll pladask när jag såg henne och det blev ett helt oplanerat köp. Trots det gick det bra. Min sambo är finsnickare och han fick såklart bygga hus, utomhusburar etc. Ninja gick dessvärre bort i augusti förra året, hon blev bara 4,5 år. Jag vet inte vad som var fel, hon låg död i sin bur en morgon och hade inte visat tecken på att må dåligt innan dess. Nu är hon begravd på vårt fritidshus tomt och det är en tröst att ha henne nära där och kan tända ljus när vi är där.

Jag tycker det är hemskt tomt utan Ninja. Hon hade sin bur i köket och fick vara ute fritt i köket jämt när vi var hemma. Hon gick på kattlåda som hon hade både ute i köket + en sådan där "hörntoa" i buren. Ayla och hon var polare och Ninja hoppade ofta efter Ayla för att "busa" lite. Ayla föredrar dock att tigga när vi befinner oss i köket och var inte så intresserad av Ninja.

Ninja var en ganska ilsken kanin, hon morrade och "attackerade" om man försökte lyfta henne ur buren. Var hon ute gick det något bättre, men det var lite beroende på hennes humör. Ibland tyckte hon det var okej, men ofta fick man jaga in henne i ett hörn för att kunna få upp henne.

Jag har nu kommit att tänka på marsvin, minns hur enormt charmiga de är med deras "prat" och de jag har haft tidigare kommer jag ihåg som de gärna låg i knät utan att bara vilja stressa iväg.

Har funderat på ras och det är satin, satin crested el satin sheltie som ligger överst på listan. Men så tänker jag också att eftersom det inte känns viktigt med utställningar så kan jag ju faktiskt ta vilken liten gris som helst, det är egenskaperna och inte utseendet som gäller. Inte så förtjust i virvel dock, de är lite svåra att klappa liksom... ;-)

Mitt problem är att övertala min sambo. Han är en underbar person som är fruktansvärt omtänksam och ibland känner jag att han tar mer hand om Ayla (och även Ninja när hon levde) än jag gör. Hans främsta argument för sin ovilja mot marsvin är lukten. Jag fortsätter min försiktiga övertalning och under tiden skall jag läsa på så mycket jag kan för att få bättre argument! Tror jag kan få mkt hjälp här (har redan fått det), en mkt bra site.

Så jag lär höra av mig i forumet så fort jag får tid! Känns inte så bekvämt att sitta här på arbetstid och planera marsvinsinköp....

/Mimmi

2009-03-10: här kommer en uppdatering! Är nu ägare av två underbara tjejjer. Det blev inte de färger jag tänkt men vad gör det... Köpta i Norrtälje av Anna Karlsson (Vidalas), men inte av uppfödaren (uppf Amiras). Det blev faktiskt en champion som blir två år imorgon, Solid Lemon Agouti och en yngre liten tjej som blir ett år i augusti, Solid Cinnamon Argente. Trodde väl aldrig det skulle bli ett "rödöga" men hon är grymt charmig och hon satt i ett hörn och såg mig rakt i ögonen.. Det var inget lätt val, fanns flera att välja på, men det känns hittills som ett bra val. Jag har dock inte plockat upp dem (förutom i samband med köpet och transporten hem) utan de får vara i lugn och ro i buren, men lilla Tilly har redan ätit persilja ur min hand. ;-) Trodde väl aldrig hon skulle vara mer framåt än den erfarna äldre damen.

Nu hoppas jag att de gjort sig ordentligt hemmastadda och trygga med mig när vi skall ner till fritidshuset om ett par veckor.

/Mimmi